Chavez död - Varken sorg eller lättnad

scandinavia / danmark / island | anarkistiske bevegelsen | other libertarian press Thursday March 07, 2013 15:14 by El Libertario - El Libertario bragevägen 2 46704487454

Tid för autonom social kamp

När ett sjukdomstillstånd blir så allvarligt, när en medicinsk behandling motiveras av trångsynta politiska beslut, när patienten blivit fullständigt berusad av sin makt - då kan en historia bara sluta på ett sätt. Caudillon har fallit, och därmed har han orsakat en allvarlig förskjutning i Venezuelas politiska landskap.

Det som en gång var regimens främsta styrka visade sig plötsligt vara dess stora svaghet: Chávez var alltet, och utan honom finns det nu inget annat att göra än att försöka skapa en total lojalitet till hans minne. Det har nu blivit tydligt hur bräcklig regeringen egentligen alltid varit, denna regering som stoltserat med sin ”folkligt socialistiska” karaktär, kanaliserad genom en grotesk personlighetskult som nu bara består av ett tomt åkallande av andarna. Det är den avlidne själv som måste bära ansvaret för den här utvecklingen. Motiven för hemlighetsmakeriet kring hans sjukdom var desamma som hans strävan efter en extrem centralisering av makten runt sig själv. Samtidigt gör avsaknaden av ideologisk riktning hos hans anhängare att de nu inte kan göra annat än försöka plocka upp hans spillror. De högt uppsatta röda byråkraterna , ”rojo-rojitos”, och det militära ledarskapet är de som kommer drabbas minst, och de är nu i full färd med att förhandla fram immunitet för sina lagöverträdelser och korrupta förehavanden.

Den här utvecklingen stärker ytterligare fokuset på valen inom den högerorienterade och socialdemokratiska oppositionen. Deras ledare kommer trots allt att ställa upp i presidentvalet i september, med gott hopp om fortsatt vind i seglen efter primärvalet nu i februari. Men deras ”populismo sifrino” är en yuppiepopulism inte kan överleva om de inte lyckas bevara och finjustera de klientilistiska verktyg som staten använt för att utnyttja det förtroende som en majoritet av befolkningen känt för Comandante Chávez. I korta drag har vi en självbelåten opposition som tror att ett lyckligt händelseförlopp äntligen nu ger dem fri tillgång till den politiska makt som på grund av sin egoism, inkompetens och lathet förvägrats i så många år nu. Om de lyckas återta denna makt kommer de att utöva den med samma dåraktighet och rovgirighet som partifunktionärerna och ledarna i det chavistiska ”bolivarianska borgerskapet”.
Venezuela utgör den fond framför vilken maktkampen mellan de småaktiga opportunisterna i både Chavezkoalitionen och oppositionkoalitionen kommer att utspela sig. Men det är inte bara av de här typerna som landet plågas: vi lider av en galopperande inflation, ökad arbetslöshet och prekaritet, kris inom både elektricitets- och vattensförsörjningssystemen, ett sjukvårds- och utbildningsväsende i sönderfall, bostadsbrist, offentliga byggprojekt som redan är föråldrade eller aldrig färdigställts, demagogisk populism som smalnar av allt till den värsta nöden hos de allra mest utsatta, samt en mängd andra problem som alla är minst lika allvarliga.

Men det är inte de här problemen som intresserar de två gäng som nu nu tävlar om att få lägga vantarna på presidentpalatset Miraflores och landets oljefyndigheter. De här frågorna kan inte lösas genom att vi hänfaller till utpressning, det vill säga att via valsedeln ge någon stöd i utbyte för ”lösningar” som vi vet antingen aldrig kommer materialisera sig, och om de gör det så visar de sig alltid vara löjligt otillräckliga. Det är nu som vi har möjligheten att ta initiativet från den genomkorrumperade makteliten och påbörja byggandet av en gräsrotsdemokrati, en verklig demokrati som grundar sig på jämlikhet, social rättvisa och frihet. Vi måste släppa lös den generaliserade ilskan som våra umbäranden orsakar och låta den ge kraft åt utbredda och självstyrande autonoma sociala rörelser. Vi måste göra det klart och tydligt för politikerna att vi inte behöver dem, varken som medlare eller som välvilliga donatorer av det som vi själva, gräsrötterna kan skapa utan hjälp från några ”rena händer” eller röd baskrar.

Redaktionskollektivet El Libertario
http://www.nodo50.org/ellibertario/english.html
ellibertario@nodo50.org
ellibertario@hotmail.com
(adresseras ej till El Libertario)
Raul Figueira
Apartado postal 128, Carmelitas,
Caracas - Venezuela